Just nu går jag en kurs i självledarskap på Humanova. Efter att ha pratat om ämnet med många kunder och haft det som en del i föreläsningarna kändes det som om det var dags att förstå vad det faktiskt går ut på.
Kursen baserar sig på Googles framforskade modell kring självledarskap, och det visade sig att mindfulness är en av de viktigaste komponenterna. Mindfulness? Vad har det med självledarskap att göra?
Jo, föreställ dig att motsatsen till självledarskap är autopilot. D.v.s. att du bara reagerar utan att tänka efter. Att du helt och hållet styrs av de impulser du utsätts för, och ibland tvärt emot dina egna värderingar. Vägen från autopilot till självledarskap går då via mindfulness, att du blir mer medveten hur du agerar.
Vår alldeles eminenta kursledare Lotta Jarnesjö förklarade med ett mycket tänkvärt citat:
“Mellan impuls och handling finns ett litet utrymme. I det utrymmet ligger vår möjlighet att välja handling. I vår handling ligger vår frihet” (Viktor Frankl)
Så självledarskap handlar egentligen om att bli varse när man får impulser, och medvetet bestämma sig för hur man agerar på impulsen. Kanske inte alltid, men åtminstone oftare.
Till saken hör att jag har flörtat med utmattningssymptom hela hösten (eller som min kollega sa: “du kanske inte är utbränd, men du är i alla fall ganska vidbränd”). Vilka beslut är det som jag omedvetet tar som får mig att hamna på utmattningens brant? Vid vilka tillfällen kan jag besluta annorlunda? Vad skall jag säga “ja” till? Vad skall jag säga “nej” till? Jag söker nu ständigt efter utrymmet mellan impuls och handling, för att fatta mer medvetna beslut.
Fungerar det? Absolut, jag känner mig redan mer fri i de beslut jag fattar och har blivit bättre på att leda mig själv, vilket är en helt fantastisk känsla.
Och nu fattar jag beslutet att sluta skriva för att istället göra en kort meditation. Kanske borde du göra detsamma?
