Även om pandemin förhoppningsvis är förbi så kommer vi behöva bli ännu bättre på att anpassa oss i framtida kriser. För det kommer fler. Henrik Martin tar upp fyra frågor för bättre krishantering.
Jag har gått och funderat på det där med vår förmåga att anpassa oss. Sedan 2015 har vi på Stardust talat om att vi lever i en VOKA-värld (Volatil, Osäker, Komplex och Ambivalent) som gör världen och våra organisationer både rörliga och röriga.
Sen kom pandemin och gav oss VOKA på steroider och alla budgetar, strategier och planer hänvisades till historiens skräphög. Men vi tog oss igenom även det (verkar det som).
Dock har inte kriserna upphört, de bara fortsätter att skölja över oss. Bara sedan vårt postpandemiska återuppvaknande så har vi haft stopp i Suez-kanalen, brist på halvledare/komponenter och fraktkedjor som är helt ur synk.
Den senaste nyheten är att Kina nu begränsar sin elkapacitet till industrin: dels för att Kineserna slutar importera kol från Australien på grund av en bruten u-båtsdeal med Frankrike, och dels för att de vill ha blå himmel när OS går av stapeln i Peking nästa år.
De här sakerna kanske inte berör alla på samma sätt som pandemin, men det kommer ge stora effekter för globala företag med produktion i Kina, vilket i sin tur kommer ha effekt på mindre företag på sikt (och det kommer förmodligen bli väldigt dyrt att köpa ny grill/cykel/iPhone i vår …).
Min poäng är att även om pandemin förhoppningsvis är förbi så kommer VOKA-världen bestå. Och det är värt att fundera på hur anpassningsbar din organisation eller ditt team är. Varför inte göra en reflektion i organisationen/teamet nu:
- Vilka var våra största utmaningar?
- Vilka lösningar hittade vi? Hur hittade vi dem?
- Hur jobbade vi tillsammans med att lösa utmaningarna? Vad gick bra? Vad kunde gått bättre?
- Vad behöver vi ändra på för att bli ännu bättre på att anpassa oss i framtida kriser?
För det kommer fler.
