Tycker du att norrmän kan vara svåra att arbeta med? Och tror du att dina norska motparter tycker detsamma? Studier visar att det finns flera kulturella skillnader mellan Sverige och Norge. Men hur påtagliga är de egentligen?
Jag har blivit ombedd att för en norsk–svensk ledningsgrupp tala om kulturella skillnader mellan länderna. Superkul eftersom det handlar om mitt favoritämne – kulturella skillnader mellan länder som skrivit mycket om tidigare (ex Stenåldern lever i våra nationella företagskulturer).
Men handen på hjärtat – det är lättare att tala om kulturella skillnader mellan Sverige och Sydkorea än mellan Sverige och Norge. Inte för att skillnaderna mellan Sverige och Norge inte finns. Utan för att det handlar om skillnader i det finstilta. Det är nog så viktigt, eftersom vi alla vet att the Devil is in the details.
Men att det är relevant gör det inte lättare. Beskrivningar av nationella kulturer bygger på att man vaskar fram vad gruppen ”alla personer i ett land” har gemensamt med varandra, men som skiljer sig från gruppen ”alla personer i det andra landet”. Detta görs genom att ta snittet av deras värderingar, som är nog så svåra att mäta. Personer från Strömstad, Stockholm och Kiruna kategoriseras då som tillhörande samma grupp.
Jämför man Sverige och Korea är den här metoden rätt oproblematisk: det gemensamma mellan Kiruna och Strömstad är så påtagligt jämfört med det gemensamma mellan Incheon och Daegu i Sydkorea. Det är med andra ord rätt lät att observera relevanta skillnader mellan svenskar och koreaner.
Men det gemensamma mellan Strömstad och Halden, liksom det gemensamma mellan Kiruna och Narvik, kommer sannolikt att vara större än det gemensamma mellan Strömstad och Kiruna. Vad vi därför måste komma ihåg i fallet Norge–Sverige är att individers personlighet liksom de enskilda företagskulturerna blir relativt sett viktigare. Våra individuella erfarenheter kommer därför att skilja sig mer sinsemellan än i jämförelsen med mer olika länder.
Och vilka är då de kulturella skillnaderna mellan Norge och Sverige? Ser man till vetenskapliga studier på området är man i Norge lite mer beroende av att ha mer fakta innan man fattar ett beslut. Och i till exempel rekryteringar kommer vi i Sverige att lägga lite mindre vikt i de rent formella och akademiska meriterna medan vi ser lite mer till vad personen kan visa att den faktiskt har presterat och vilka erfarenheter den har med sig.
Och rent generellt kommer man i Norge ha en lite striktare livsåskådning, med en lite mer homogen approach till uppfostran och syn på ”hur man beter sig” i givna sammanhang.
Hur väl stämmer detta med dina erfarenheter?
