Stardust Consulting

Blogg

Var lär sig framtidens seniorer?

16 nov 2026 · AI, Talangstrategi

Henrik Martin, ceo och senior konsult på stardust consulting

Henrik Martin

CEO och senior konsult på Stardust Consulting

En ung person med runda gröna glasögon skriver för hand vid ett skrivbord medan roboten Ziggy väntar bredvid med ett färdigt papper

För ett par veckor sedan la jag upp ett foto på mig själv från 1994 på LinkedIn. Jag räknade med några kommentarer från gamla kollegor. Det blev en livlig diskussion med över hundra kommentarer om ett uppenbarligen hett ämne: att det (AI-)verktyg som hjälper nybörjaren mest är samma verktyg som gör att nybörjaren inte blir anställd.

–

Henrik Martin den 7 juli 1994, på väg till sin första dag på McKinsey, i dubbelknäppt kavaj och mönstrad slips

Fotot var från min första dag på McKinsey (dubbelknäppt kavaj och en slips som skrek 1990-tal). Texten handlade om hur jag egentligen lärde mig jobbet. Jag sammanställde, räknade om och skrev utkast som en senior sedan rev sönder framför mig. Det var i rivandet jag lärde mig. Nu gör AI det jobbet på tjugo sekunder, och frågan jag ställde var samma fråga som avslutar kapitel nio i min nya bok: var lär sig framtidens seniorer?

Kommentarerna kom från vd:ar, psykologer, arkitekter, en stabschef på en myndighet och en student på väg in i arbetslivet. De lade till saker jag inte hade tänkt på, tillsammans med en ny studie jag sedan kikade på.

Verktyget gör arbetet bättre, inte junioren

Arbetsmarknadsekonomen David Autor på MIT lät tidigare i år, tillsammans med forskare på Google, 133 patentjurister på elva amerikanska byråer slumpmässigt få tillgång till ett AI-stöd under tre månader. Allt de producerade bedömdes av experter som inte visste vem som haft tillgång till verktyget. Med AI blev arbetet bättre, och juniorerna vann mest. Så långt är det precis vad Stanfords AI Index visade i våras.

Sedan gjorde forskarna det som nästan ingen annan gjort. De tog bort verktyget och lät alla göra en granskningsuppgift utan AI. Då kom hela övertaget från de seniora. Juniorerna visade i snitt ingen vinst alls. (Google byggde verktyget och betalade studien, det ska sägas. Men upplägget håller.)

Det finns en detalj som jag tycker är viktigare än snittresultatet. Juniorernas resultat spred sig. Färre hamnade i mitten, fler blev dåliga och fler blev bra. För vissa var alltså AI en studsmatta, för andra en kudde. Verktyget var detsamma för alla, så skillnaden satt någon annanstans. Min gissning är att den satt i hur de använde det (och det är i så fall något man kan påverka).

Studien säger något som borde hänga på väggen i varje ledningsgrupp. AI gör juniorers arbete bättre. Den gör inte juniorerna bättre, om inte någon ser till att den gör det.

Smart för ett bolag, dyrt för alla bolag

Den vanligaste invändningen i tråden på LinkedIn gällde inte problemet utan lösningen: visst ska vi ha mentorskap och lärlingskap, men varför skulle ett bolag anställa juniorer när en senior med AI är billigare, och när den junior man ändå tränar riskerar att plockas av någon annan så fort hen börjar skapa värde?

Det är precis där det skaver. Varje enskilt bolag sparar pengar på kalkylen. Men när alla gör samma sak tränar ingen nästa generation, och om tio år betalar alla för det, i form av seniorer som inte finns. Svensk registerdata från Örebro universitet och Ratio tyder på att det redan börjat. Hos samma arbetsgivare har anställningarna av 22- till 25-åringar i AI-exponerade yrken minskat med upp till fem och en halv procent sedan ChatGPT kom, medan de som är över 50 i samma yrken blivit något fler. Forskarnas egen tolkning är att AI än så länge inte främst tar bort jobb, utan ändrar vem som får dem.

Några i tråden letade lösningar utanför bolaget, i upphandlingskrav och praktikavdrag. Jag tror att sådant behövs. Men en ledningsgrupp kan inte sitta och vänta på det, för om tio år är det deras seniorer som saknas.

Nog pratat om omdöme, nu till hur

Hur ska då juniorerna få omdöme? Här är fyra saker som går att börja med i morgon.

Först själv, sedan AI. Junioren gör sin egen bedömning innan AI:n kommer in, jämför sedan med AI:ns förslag och förklarar till sist för en senior varför hen landade där. En chefsjurist jag känner har gjort det till regel. Där får juniorerna bara använda AI till feedback på det de själva tagit fram, medan seniorerna gärna låter AI ta fram lösningar när juniorerna inte hinner med. Medskicket till juniorerna är rakt. Ni måste bli bra på att resonera, det blir ni bara genom att träna, och tränar ni inte behövs ni inte på sikt. Det låter hårt, men det är ärligare än att låta dem leverera snyggt i tre år och sedan upptäcka att inget fastnat.

AI som case-tränare. AI kan ta fram femtio case på en vecka, förr tog det tio år att samla på sig lika många. Låt AI skriva scenarierna, låt junioren lösa dem utan AI och motivera sin rekommendation, och låt en senior ge feedback på resonemanget. En kommentar i tråden sa det väldigt bra: “Sluta se de yngre som arbetsmyror och börja se dem som kommande beslutsfattare”. Det är omdömet vi tränar, inte uppgiften.

Skuggning där omdömet sitter. Låt junioren sitta med när senioren fattar de svåra besluten, i kundmötet, förhandlingen eller granskningen, och inte bara i rutinjobbet. Ta fem minuter efteråt. Varför sa du så där, och vad hade fått dig att ändra dig?

Skarpt ansvar tidigare. Ansvar mot en riktig kund ger konsekvens, och konsekvens ger lärande. Ge junioren en egen liten del av ett kunduppdrag tidigt, med en senior som skyddsnät snarare än korrekturläsare.

Alla fyra kostar samma sak, seniorernas tid, och den syns inte i någon budget. Därför ryms det inte i utbildningsbudgeten heller, det ryms i hur ni designar jobbet. Skriv in handledningen i seniorernas uppdrag, med timmar, annars är det den som stryks först när det blir bråttom. Det är ett ledningsbeslut.

Seniorerna då?

En kommentar fick mig att inse att jag, och nästan hela tråden, pratat om fel grupp halva tiden. Vi har ägnat oss åt hur juniorer ska få omdöme. Vi har knappt pratat om hur seniorerna måste ställa om.

Den senior som rev mina utkast 1994 behövde aldrig förklara sig. Rivandet var pedagogiken, och jag fick lista ut resten själv (det tog några år). I en värld där AI skapar utkastet behöver samma senior göra något svårare: sätta ord på det som med åren blivit intuition. Varför håller det här resonemanget och inte det där? Vad saknas? Vad skulle få dig att ändra dig? Det är frågor som tar tid att ställa, och de kräver att man själv förstår varför man vet det man vet.

Så kanske är det där svaret ligger. Framtidens seniorer lär sig på samma ställe som gårdagens, bredvid någon som kan mer. Skillnaden är att den som kan mer inte längre kan nöja sig med att riva. Hen måste förklara.

Och om jag ska vara ärlig är det nog inte så dumt för seniorerna heller. Första gången jag blev mentor var den största överraskningen att jag lärde mig mer av min adept än hon av mig. Jag anar att det inte bara var jag.

Hela tråden ligger kvar på LinkedIn, med fler kloka inspel än jag fått plats med här. Läs den och fortsätt gärna samtalet i kommentarerna.


Källor: Autor m.fl., Does AI Assistance Enhance or Erode Expertise?, NBER Working Paper 35720 (2026) · Lodefalk m.fl., Same Storm, Different Boats, Örebro universitet/Ratio (2026) · Stanford HAI, AI Index Report 2026.

Ämnen AI, Talangstrategi

Dela inlägget

Relaterad tjänst

AI-transformation

Guide

Var står ni egentligen i AI-omställningen?

En självdiagnos för ledningsgruppen. Sju dimensioner, två kryss, och gapet mellan dem är diagnosen.

Läs mer

Guider, event och webbinarier

Vill du ha kunskap direkt i din inbox och dessutom ta del av nya guider och webbinarier? Prenumerera då här!