Vad är väl en jobbtitel?

Jobbtitlar är enligt många svenskar överdrivet. Men hur ser det ut i andra länder? Och vad behöver vi i Sverige tänka på när vi presenterar oss för ”utlandet”?

Jag har tidigare skrivit om tillitsekvationen. En del av vad som skapar tillit är hur trovärdiga vi är i vår motparts ögon. Jag har alltid fascinerats över hur beroende detta är av vilken kultur vi tillhör.

Ta en sån sak som en titel. I Sverige tycker vi ofta att det där med titlar är överdrivet. Men i de flesta andra kulturer används titlar i väldigt hög grad, men på helt olika sätt.

Jobbtitlar i Tyskland

Varför gillar man i Tyskland akademiska titlar? Eller ibland till och med dubbla akademiska titlar som ”Professor-Doktor”? Jag menar att det bland annat har att göra med att den tyska kulturen är starkt präglad av en kombination av tävling (det gäller att lyckas bäst i livet) och osäkerhetsundvikande (man vill undanröja allt som gör morgondagen osäker, genom att till exempel planera och styra upp den).

I bägge dessa dimensioner är en titel, och särskilt en dubbel sådan, väldigt talande. Den beskriver hur framgångsrik du är, men också den expertis du besitter i sakfrågor (viktigt om jag är osäker på morgondagen).

Jobbtitlar i Frankrike

Och vad säger en titel i Frankrike? Den franska kulturen är starkt präglad av makt: vem besitter makten, vem är det som kan få saker att hända? Det hörs ju på benämningen för en VD: President Directeur General. Kan det bli mäktigare? Så där är titeln en indikation på hur betydande du är.

Jobbtitlar i USA

Men i USA då? Där är det inte lika självklart. Amerikaner är på ett sätt relativt ohierarkiska, men ändå används titlar i långt större utsträckning än hos oss. Min erfarenhet säger att det handlar mycket om att visa vem som är mest framgångsrik.

I ett samhälle som beundrar den som lyckas bäst, särskilt om hen är ”self-made”, så är diplom och titlar ett synligt bevis på framgång och används därefter. Däremot är det inte titeln som avgör om du kan mest eller bäst.

Svenskar och andra kulturer

Vad är konsekvensen av detta? Jag menar att vi svenskar måste använda våra titlar eller funktionsbenämningar mycket mer när vi har att göra med ”utlandet”. Din motpart behöver veta ”vem” du är och varför hen ska tala med just dig.

Har du fler funderingar kring vad som gör oss mer eller mindre pålitliga i olika kulturer – dela gärna med dig av dina observationer.