Alla ledare brottas med frågan om hur man motiverar sina medarbetare för att få dem att växa, utnyttja sin fulla potential och stanna.
Det är lätt att börja tänka i Maslows termer om självförverkligande som den högsta nivån av motivation och behovstillfredsställelse. Maslows modell utvecklades som en reaktion mot religionens förtryck och bojor och var en del av den s.k. humanistiska psykologin som tog form under 1900-talets mitt. Enligt Maslow rör vi oss upp i behovstrappan steg för steg och först när de basala fysiska och trygghetsbehoven är tillfredsställa kan individen slutligen nå det eftersträvansvärda målet självförverkligande, där man kan uttrycka sitt sanna jag. I Maslows modell rör sig alltså individen från det kollektiva mot det individuella självförverkligandet. Jaget står i fokus.
I den alternativa modellen för motivation och utveckling ”Fyra sorters lycka” (David Brook, SvD 7 januari 2018) utmanas Maslows hierarki. Här rör vi oss från det individuella mot självförverkligande ur ett kollektivistiskt perspektiv i fyra alternativa utvecklingssteg;
- Den materiella tillfredsställelsen – även den kan vara kollektiv i den nya delningsekonomin
- Den materiella prestationsglädjen – att få erkännande från medarbetare och omgivning på sina prestationer
- Omtanken – glädjen över att kunna betyda något för andra
- Den moraliska glädjen – alternativet till Maslows högsta nivå är den stora tillfredsställelse vi känner när vi tillsammans med andra skapa något med ett högre syfte, s.k. purpose.
Maslows teori passar dåligt i VOKA-världen. Den är för självupptagen, jagcentrerad och egoistisk. I VOKA-världen söker vi ett rikare liv i samarbete med andra. Det är mer VI än JAG
Men vad får det här för konsekvenser i arbetslivet? På ledarskapet, på hur vi motiverar, utvecklar och belönar våra medarbetare?
Vi har inte svaret men utforskar det gärna tillsammans med er. Hör av dig om du har några idéer eller funderingar kring det senaste inom motivationsteorier.
