Har pandemin i egenskap av en slags kollektiv föräldraledighet fått oss att ifrågasätta vår livssituation och lämnat oss i en situation utan mening? Och kommer det leda till en positiv utveckling under 2021?
Häromdagen skrev jag ett inlägg på LinkedIn som vittnade om att många verkligen börjar tappa sugen nu. Jag förde fram argumenten att vi alla hade en lugn jul och såg fram emot ett annorlunda 2021, men möttes av precis lika många teams/zoom-möten även detta år, samt att man nu börjar fundera på vad man faktiskt bidrar med i världen.
Vi är helt enkelt inte fat and happy, utan fat and unhappy, som min kollega Maria myntade.
Diskussionen som uppstod i tråden blev en av de mest insiktsfulla jag har upplevt på LinkedIn, då många fler perspektiv lyftes fram. Här följer ett axplock:
- “Alla kriser leder till att människor reflekterar över sin situation och eventuellt gör omprioriteringar”
- “En del är nog också fit and happy, det beror mycket på din egen inställning”
- “Problemet är inte nytt: många vantrivdes på jobbet och såg för lite mening i det redan innan corona, pandemin har bara förvärrat en redan dålig situation”
- “Pandemin har synliggjort brister i ledarskapet. Behoven av bekräftelse och tillhörighet är än större i en digital/hemarbetsmiljö”
- “Ledarskapet har också fått stå tillbaka när allt fokus har legat på produktivitet och KPIer, och man har valt kontroll istället för tillit”
“Det kommer förmodligen leda till många som säger upp sig när det nya normala infinner sig. Det är som vi alla har gått på föräldraledighet samtidigt, och får tid att fundera över våra livsval”
- “Vi definieras mindre av våra prestationer än av våra relationer, och relationerna utarmas digitalt”
- “Förändringen har gått oerhört fort, och de som var framgångsrika i det förra paradigmet kanske inte är det i det här paradigmet. Hur gör man sig mest relevant i den nuvarande situationen?”
- “Det kommer förmodligen leda till många som säger upp sig när det nya normala infinner sig. Det är som vi alla har gått på föräldraledighet samtidigt, och får tid att fundera över våra livsval”
- “Pandemin har gjort många, framförallt yngre, införstådda med att livet är ändligt vilket får allt fler att fundera på livets mening”
- “Det går att stå ut med nästan vad som helst, bara det finns en mening i det, och att det finns ett slut. Sedan i mars förra året har mållinjen dock ständigt flyttats framåt.”
“Det går att stå ut med nästan vad som helst, bara det finns en mening i det, och att det finns ett slut. Sedan i mars förra året har mållinjen dock ständigt flyttats framåt.”
- “En förklaring kan också vara att vi faktiskt inte nyttjar de digitala verktyg som finns fullt ut (Teamsmöten med kameran avstängd, t.ex.)”
- “En annan är avsaknaden av kroppsspråk i det digitala, samt att det saknas kontextuell variation (alla möten känns likadana)”
- “Gränsen mellan jobb och privat har helt klart suddats ut”
- “Det är inte bara jobbet man ser över, det är hela sin livssituation: var man bor, vilka vänner man har, vilket liv man lever”
- “Även om ifrågasättandet kan vara ansträngande kan det leda till positiv utveckling för många under 2021”
Stort tack till alla er som engagerade er och bidrog till en väldigt lärorik och spänstig dialog! Ser du något som saknas? Fortsätt gärna diskussionen genom att bidra med dina egna tankar om inlägget.
