Jag tror det var Collin Moon som myntade att om Gud hade varit svensk hade vi inte haft 10 budord utan 10 förslag att diskutera vid nästa teammöte med Moses som moderator.
Många av oss ler när vi läser detta, för att vi känner igen det typiskt svenska.
Så å ena sidan tycks det finnas något som är typiskt svenskt, engelskt, franskt och indiskt. Å andra sidan vet vi att inte alla svenskar är likadana, liksom inte alla indier är kloner av varandra. Hur ska vi då tänka? Är vi alla lika eller är vi det inte? Svaret är att en del aspekter delar vi med hela mänskligheten, till exempel grundläggande behov (äta, sova, mm) men också fenomen som att alla kulturer använder namn för personer i en eller annan form. Andra aspekter är kulturella: man äter inte samma mat i Sverige som Kanada, trots ett likartat klimat och samhällsform. Och slutligen är en del aspekter rent personliga. Inte ens i lilla Sverige kommer alla svenskar att gilla samma mat.
Vad är kopplingen till Näringslivet? Jag menar att den är stark. På frågan ”Ska en chef oftast ha svaren på medarbetarnas frågor?” svarar 78% av japanerna ”ja”, liksom 53% av fransmännen men bara 10% av svenskar (källa André Laurent). Det är med andra ord stora skillnader mellan länder i vad man tycker är normalt agerande på en arbetsplats.
Betyder det att man måste bete sig som en tysk chef i Tyskland och som en finsk chef i Finland? Jag tror inte det. En skotsk fabrikschef berättade nyligen att han sett hur den 26-åriga ”flickan” i kundtjänsten och som sällan varit utanför Skottland gjorde helt fel enligt regelboken: hon skickade mail till viktiga tyska kunder som hon inledde med ”Hi Otto J”. Men det gjorde inget, för de tyska kunderna älskade henne! När hon var mammaledig frågade de till och med oroat om hon inte skulle komma tillbaka snart.
Med andra ord, personlighet är överordnat kultur och man måste vara genuin också i interkulturella sammanhang.
Ändå är det viktigt att veta vad som skiljer min kultur från andras. Ta till exempel det där med titlar: inte så viktigt menar vi i Sverige. Andra länder är så hierarkiska, så gammaldags, känner många av oss. Någon kanske till och med menar att ”dom blir nog som vi om dom bara får tid att inse hur mycket bättre det är att göra som vi”.
Men vet vi vilken funktion titlar fyller i olika länder? Ibland är det kopplat till hierarki. I Frankrike visar titeln vilken makt en person har. Och i franska organisationer är det viktigt att veta att man talar med rätt person, med den som har makt att besluta. Då är det praktiskt att veta vilken titel (funktion) personen har. I Tyskland är titeln mindre en fråga om makt och mer om expertis. Därför kommer den akademiska titeln ofta att nämnas också i affärssammanhang – det berömda ”Herr Professor Doktor Schmitt”. Man vill veta att personen man talar med har rätt kunskaper i frågan. I USA handlar titeln om vem som varit mest framgångsrik. Man vill kunna visa för grannen att man är Sales Director, eller ännu mer imponerande: Executive Vice President of Sales!
Och till alla som känner att vi svenskar gör bättre och att alla borde göra som vi, många studier visar att den svenska kulturen är väldigt speciell. Till och med extrem. Har du koll på vad som särskiljer oss från andra? Har du frågor om nationella kulturer? Hör gärna av dig till philip.sjogren@stardustconsulting.se.
