Det finns en grundläggande paradox i ledarutveckling: vi försöker skapa förändring i klassrum, men vi vill se effekten i vardagen. Den klyftan gör att företag investerar mer än någonsin i utvecklingsprogram, utan att få utveckling på riktigt.
Vi tränar ledare i miljöer som är avskalade, förutsägbara och kontrollerade men förväntar oss att beteendeförändringar ska ske i en verklighet som är allt annat än det.
Det är därför så många ledarinsatser fastnar i just det där vakuumet, långt från de relationer, prioriteringar och mikrobeslut som formar ledarskapet på riktigt.
Vi måste börja se ledarskap för vad det är: inte ett program att genomföra utan ett beteendemönster som formas i rörelse, i teamet, i dialogen. Och för att förstå varför dagens modeller ofta brister, behöver vi börja i en distinktion som är enkel, men avgörande, för allt som kommer sedan. Skillnaden mellan det komplicerade och det komplexa.
Vad vi kan räkna ut – och vad vi måste förstå
Det komplicerade går att räkna ut. Det komplexa måste vi förstå tillsammans. Jag återkommer ofta till den skillnaden, särskilt nu när AI utmanar oss i vad som egentligen är mänskligt (och vad som inte är det).
Ta det här med att bygga en Airbus. Det är komplicerat! Det kräver miljontals delar, tusentals steg och allt i ett perfekt regisserat flöde. Processer, datorer och numera AI löser det komplicerade bättre än människor.
Att bygga tillit i ett team är däremot komplext. Där fungerar bara det mänskliga samtalet. Det som fungerade en gång kanske inte fungerar nästa gång, för alla situationer är unika.
Men vad har det här med ledarutveckling att göra? Ganska mycket, faktiskt. För just där, i skillnaden mellan det komplicerade och det komplexa, ligger kärnan, och möjligheterna, i dagens ledarutveckling.
Varför ledarutveckling ofta fastnar
Globalt investeras det alltmer i ledarutveckling för varje år, men med väldigt få mätbara resultat. De flesta i branschen vet att det bland annat beror på att mycket av ledarutvecklingen fortfarande sker i klassrum, långt ifrån den vardag där ledarskapet faktiskt utövas.
I flera år har vi på Stardust därför arbetat med att flytta ledarutvecklingen närmare verkligheten. Vår LX-approach (Leadership Experience) handlar just om detta: att gå från utbildning till utveckling, från klassrum till kontext. Med stöd av en digital plattform har vi nu skapat den rörelse som länge saknats; ut från klassrummet, in i vardagen och tillbaka igen!
Det arbetet har lett till några tydliga byggstenar som vi strävar efter i alla våra uppdrag.
Med stöd av en digital plattform har vi nu skapat den rörelse som länge saknats; ut från klassrummet, in i vardagen och tillbaka igen!
Mät för att synliggöra
För att kunna utveckla ledarskapet behöver vi veta var vi står.
Det handlar inte om att reducera människor till siffror, utan om att synliggöra beteenden. Mätningen ger oss en gemensam karta över hur ledarskapet ser ut – just nu. I det här finns det fantastiskt ny teknik som låter oss mäta ledarskapet ner på enskilda beteenden!
Skapa dialoger som sätter siffrorna i kontext
Som alla kartor är mätningarna en förenkling av verkligheten. Siffror berättar ju vad som händer, men det behövs samtal som förklarar varför.
Genom dialoger med chefen, kollegorna och teamet får ledaren syn på mönster: vad fungerar här men inte där? Varför trivs vissa team, medan andra fastnar?
Det är i dessa samtal som komplexiteten börjar bli begriplig.
Bygg reflektion som vana
Ledarskap utvecklas inte i efterhand, det utvecklas i stunden. Ibland till och med i förväg!
Därför handlar nästa steg om proaktiv reflektion: vilka ledarskapssituationer väntar nästa vecka, och hur förbereder jag mig? Och när veckan är över: hur gick det egentligen? Vad lärde jag mig?
Tillsammans skapar dessa tre steg ett system, inte ett program, för lärande i rörelse. Också här kan tekniken hjälpa oss på traven, men vi måste göra grovjobbet själva.
Tillsammans skapar dessa tre steg ett system, inte ett program, för lärande i rörelse. Också här kan tekniken hjälpa oss på traven, men vi måste göra grovjobbet själva.
Lärandet sker i rörelse och i mötet
Sen kommer den stund som alltid varit mest givande i ledarutvecklingen: när vi möts. I workshop, i forum eller i digitala möten. Men nu inte längre för att lära ut, utan för att lära tillsammans.
Här utforskar vi det komplexa med utgångspunkt i våra egna erfarenheter: Hur skapar vi psykologisk trygghet? Hur ger vi feedback som stärker snarare än skyddar? Hur tränar vi på att vara modiga – även när det skaver? Vilka verktyg är lämpliga i just den här situationen – coaching, feedback, eller kanske ett mer situationsanpassat ledarskap?
Det är i dessa möten mellan människor som utvecklingen fördjupas. När vardagens erfarenheter och konkreta data möts i samtal uppstår verkligt lärande.
Tekniken löser det komplicerade – människan det komplexa
Det nya systemperspektivet på ledarskap handlar inte om mer utbildning, utan om kontinuitet, mätbarhet och mänsklighet. Tekniken kan hjälpa oss att mäta beteenden i realtid, ge små nudgar i rätt riktning, samla in feedback och återkoppla pedagogiskt. Men den verkliga förändringen sker i dialogen mellan människor, i vardagen, i mötet och i reflektionen.
Den goda nyheten är att tekniken, inte ens med AI, inte gör människan överflödig. Tvärtom. Genom att ta hand om det komplicerade frigör tekniken tid och kraft åt oss människor så att vi kan bli ännu bättre på det komplexa. Och när de två delarna får arbeta ihop händer något viktigt: utvecklingen flyttar hem till vardagen, där ledarskapet faktiskt utövas.
Vill du se hur ett sånt system kan fungera i praktiken? Säg bara till, så tittar vi på ert nuläge och vad en modern LX-approach skulle kunna göra hos er.
