I vår första artikel visade vi varför ledarskap måste utgå från strategin och hur förflyttning sker när kultur och ledarskap hänger ihop. Nu handlar det om hur vi gör förflyttningen möjlig – mitt i vardagen. Hur vi bygger in lärande som faktiskt håller över tid.
Vi började inte från noll. För det finns mycket i klassisk ledarskapsutveckling som fungerar. Riktiga möten. Reflektion över tid. Kollegialt lärande. Verktyg som informell feedback, coaching och svåra samtal. Det är bra – och det behöll vi.
Men vi visste också vad som saknades. Inte fler modeller. Utan fler tillfällen att träna. I vardagen. Där det faktiskt händer.
Så vi började bygga vidare. Och då blev det tydligt: vi behövde lämna punktinsatserna. Den klassiska utbildningen i konferensmiljö – två dagar med PowerPoint och gruppövningar – fungerar dåligt som katalysator för varaktig förändring. Det är inte där förflyttningen sker.
Den klassiska utbildningen i konferensmiljö – två dagar med PowerPoint och gruppövningar – fungerar dåligt som katalysator för varaktig förändring. Det är inte där förflyttningen sker.
Förflyttning sker när chefer omsätter ny kunskap i praktiken. När de provar. Misslyckas. Reflekterar. Får feedback. Och provar igen. Därför bygger vi lärloopar – inte events. Träningen måste ske där ledarskapet utövas. Den måste vara integrerad i vardagen, inte något vid sidan av.
Här gör tekniken en verklig skillnad. Vi kan idag skapa lärande som är tätt, personligt och anpassat. Genom mikroträning kopplad till varje ledares aktuella behov. Genom nudging som för in lärandet i vardagens flöde. Genom mätbarhet, så att både individ och organisation kan se effekt. Och genom en struktur som gör att det blir av – utan att kosta mer tid.
Men det avgörande är inte tekniken i sig, utan hur vi designar mellanrummen. Det är lätt att tro att det stora lärandet sker i själva workshoppen. Men vår erfarenhet visar att det är det som sker däremellan som gör skillnad. Om det är rätt designat.
Därför skapar vi touchpoints: regelbundna chefsdialoger, buddy-möten, reflektioner, feedbackloopar med teamet. Små strukturerade tillfällen att stanna upp, testa, reflektera och justera. Här hålls riktningen levande. Här förankras lärandet.
Tekniken hjälper oss att hålla koll. Den påminner, stöttar, guidar. Men mötet gör jobbet. Det riktiga samtalet. Den reflektionen som sker i vardagen. Det är där förändring får fäste.
En deltagare uttryckte det så här: “Jag märker att någon faktiskt har tänkt på mig och min utveckling.” Det är precis det vi vill åstadkomma. För när mellanrummen börjar jobba med – istället för emot – utvecklingen, då börjar något röra på sig.
Sammantaget innebär det här en skarp förskjutning. Från punktinsats till lärloop. Från utbildning till utveckling. Från inspiration till intention. Och i längden: från individuell ansträngning till kollektiv förflyttning.
