Möjligheten att jobba hemma verkar ha kommit för att stanna. Men vad ger det för konsekvenser? Och är verkligen pandemin de introvertas hämnd?
Nu har varenda organisation insett att världens bästa projektledare för den digitala transformationen visade sig vara ett virus.
I kölvattnet av digitaliseringssprånget och jobba-hemma-dekreten uppstår också nu helt nya valmöjligheter för oss som individer.
Jag har själv länge trott på idén att vi går mot ett mer individanpassat arbetsliv, där företagen inte kan stoltsera med ETT erbjudande på arbetsmarknaden, de måste ha många olika (eller åtminstone uppvisa stor flexibilitet beroende på vilken fas du är i livet, var du bor etc.). Nu har denna möjlighet även kommit till området “vill du jobba hemifrån eller på kontoret”.
Hur kommer den framtida arbetsplatsen se ut då? Skall folk få välja helt fritt om när och hur ofta de jobbar hemifrån eller inte? Och vad blir konsekvenserna? Man kan enkelt föreställa sig att introverta nog gärna väljer att jobba hemifrån oftare, medan extroverta åker till kontoret. Om så blir fallet så förstärker det bara problemet och polariseringen ökar.
Det är också många som har kallat pandemin för “de introvertas hämnd”, grundat på idén att människor med en mer introvert läggning skulle trivas bättre att jobba hemifrån.
Men det visar sig inte stämma, enligt Forbes så har snarare introvert lagda personer fått en sämre mental hälsa under pandemin än sina extroverta kamrater. En förklaring lär vara att introverta personer ofta har en tendens att oroa sig mer. Men en annan kan vara att de inte tvingas till lika många sociala interaktioner längre.
Så tappa inte bort era introverter i organisationen. Hitta tillfällen till interaktion, uppmuntra till kollaboration, och framförallt: glöm inte att fråga hur de mår.
