Det är ofta enklare med någon som är tydligt annorlunda än med någon som är “nästan som vi”. Då blir små skillnader extra irriterande.
I den här bloggserien förklarar Philip Sjögren, specialist på interkulturellt samarbete, varför svensk-danska samarbeten ofta skaver mer än man väntar och hur man minskar friktionen utan att karikera varandra.
Sista delen. För dig som vill att det ska fungera på riktigt, inte bara “på papperet”.
I de fyra första bloggarna har vi sett att Sverige och Danmark, i ett globalt perspektiv, är ovanliga länder.
Objektivt sett, mätt i kulturdata, är vi mycket lika varandra. I många dimensioner tillhör vi samma lilla, udda minoritet i världen.
Och ändå.
Om du har arbetat i svensk-danska team, i nordiska ledningsgrupper eller i fusioner mellan svenska och danska organisationer, vet du att irritationen ofta är större där än i samarbeten med långt mer “främmande” kulturer.
Hur går det ihop?
När det som är nästan likadant blir extra känsligt
En viktig förklaring ligger i just det: vi är lika, men inte identiska.
Ju längre ifrån varandra två kulturer står, desto tydligare accepterar vi att “de gör på ett annat sätt”. När skillnaderna däremot är små blir de också svårare att upptäcka, men desto mer irriterande.
Det är samma logik som i relationer. Vi bråkar sällan med människor som är helt olika oss. Vi bråkar med dem som är nästan som vi, fast på “fel sätt”.
Svenskar och danskar befinner sig just där.
Globalt perspektiv: nästan tvillingar
Om vi zoomar ut och tittar globalt är skillnaderna mellan Sverige och Danmark relativt små:
- Båda har extremt låg acceptans av maktavstånd
- Båda är extremt individualistiska
- Båda har låg tävlingsorientering
- Båda är informella
- Båda värderar livskvalitet högt
- Båda är flexibla och låg-regelorienterade
Jämfört med exempelvis Kina, Indien, Turkiet, Brasilien, Nigeria, Japan eller Frankrike framstår vi i praktiken som kulturella kusiner.
Det är därför internationella kollegor ofta säger: “Ni nordbor är ju likadana.” Det är inte helt sant. Men det är inte helt fel heller.
Det betyder inte att frustrationen är inbillad
Att skillnaderna är små i ett globalt perspektiv betyder inte att de är oviktiga i praktiken. Tvärtom.
När svenskar och danskar samarbetar tolkar vi ofta varandras beteenden genom vår egen kulturella logik. Vi tänker: “Du borde fungera ungefär som jag – du är ju nästan som jag.” Och när det inte sker, då börjar irritationen.
Vad danskar ofta säger om svenskar (i business)
De här kommentarerna hörs gång på gång, i olika formuleringar, i danska ledningsgrupper och projekt med svenska kollegor:
- “De pratar i evigheter tills alla är överens, men ingen vet riktigt vem som bestämmer.” (Upplevd överdriven konsensus, otydliga mandat, långsamhet.)
- “Allt ska vara så korrekt och genomtänkt att det blir svårt att få tempo.” (Upplevd försiktighet, processfokus, överdriven förankring.)
Bakom detta ligger ofta en frustration över att:
- beslut tar tid
- ansvar är diffust
- ledaren inte alltid kliver fram tydligt
- diskussioner känns cirkulära
För många danskar, som ofta är ännu mer informella, ännu mer direkta och ännu mer handlingsorienterade än svenskar, kan detta upplevas som passivt och ineffektivt.
Vad svenskar ofta säger om danskar (i business)
Åt andra hållet låter det ofta så här:
- “De bestämmer först och tänker sen.” (Upplevd impulsivitet, för lite analys, för lite förankring.)
- “De är brutalt raka, ibland nästan oartiga.” (Upplevd konfrontativ kommunikation, låg grad av inlindning.)
Bakom detta finns ofta en känsla av att:
- beslut fattas för snabbt
- diskussioner är för hårda
- människor inte “tas om hand”
- tonen blir för direkt
För svenskar, som ofta lägger stor vikt vid harmoni, inkludering och relationell trygghet, kan det kännas stressande.
Båda har rätt – utifrån sin egen logik
Det viktiga är att förstå att båda perspektiven är rationella, inom sin egen kulturella ram. Svensk logik: “Om vi förankrar väl, lyssnar in alla perspektiv och skapar samsyn, så får vi hållbara beslut.” Dansk logik: “Om vi inte fattar beslut snabbt, testar och justerar, så tappar vi tempo och möjligheter.”
Båda vill effektivitet. Båda vill ansvar. Båda vill kvalitet. Men de prioriterar olika delar av processen.
Risken: vi skyller för mycket på kultur
Här är en viktig brasklapp.
När svenskar och danskar jobbar tätt ihop finns en risk att förklara varje skillnad med kultur. “Det där är typiskt danskt.” eller “Så där är svenskar alltid.”
I verkligheten beror många konflikter inte alls på nationell kultur, utan på:
- personkemi
- olika professionell mognad
- olika ledarstilar
- olika företagskulturer
- stressnivåer
- rolloklarhet
Det är bekvämt att skylla på kultur. Men ibland är det helt enkelt bara dåligt ledarskap, otydliga förväntningar eller svag struktur.
Att förstå kultur handlar därför inte om att sätta etiketter på människor, utan om att få bättre precision i analysen.
Samtidigt: vi ska lyssna på mönstren
Med det sagt: det vore också ett misstag att bortförklara alla återkommande mönster som tillfälligheter. När samma typer av kommentarer dyker upp om och om igen i olika organisationer, olika branscher och olika sammanhang, då finns det oftast något systematiskt bakom.
Och det är där kulturförståelse blir användbart: inte för att förenkla människor, utan för att se återkommande tendenser.
Varför just Sverige–Danmark kan bli extra känsligt
Tre saker gör just denna relation extra laddad:
1. Hög förväntan på likhet
Vi förväntar oss att samarbetet ska vara enkelt. När det inte är det, blir besvikelsen större.
2. Små skillnader i stil får stora konsekvenser
Skillnaden mellan “rak” och “lite för rak” är liten, men upplevs starkt.
Skillnaden mellan “förankrad” och “för långsam” är liten, men frustrerande.
3. Historisk närhet skapar identitetsspänning
Svenskar och danskar har definierat sig i relation till varandra i hundratals år. Det finns en underström av jämförelse, konkurrens och självdistans i relationen som inte finns på samma sätt med till exempel spanjorer eller japaner.
Vad man kan göra åt det – praktiskt
Om man leder eller arbetar i svensk-danska sammanhang finns några enkla men kraftfulla saker att tänka på:
För svenskar som jobbar med danskar:
- Var tydligare med när beslut är fattade.
- Våga sätta tempo även om inte alla är helt bekväma.
- Ta inte dansk direkthet personligt, det är ofta ett uttryck för engagemang.
För danskar som jobbar med svenskar:
- Förklara beslutens riktning tydligare så att folk hänger med mentalt.
- Visa att tempo inte betyder att människor blir överkörda.
- Var uppmärksam på att hård ton kan skapa tystnad snarare än motstånd.
För båda:
- Prata öppet om arbetsstilar tidigt i samarbetet.
- Bygg relation innan konflikter uppstår.
- Var försiktig med att etikettera individer som “typiska”.
Det kanske viktigaste: ödmjukhet inför perspektiv
Den kanske viktigaste insikten i hela denna bloggserie är denna: ditt sätt att arbeta känns naturligt för dig, inte för att det är rätt, utan för att du är van vid det.
Danskar är inte “för snabba”. Svenskar är inte “för långsamma”. Båda har utvecklat logiker som fungerar väl i sina respektive sammanhang.
Utmaningen uppstår när vi förutsätter att vår egen logik borde vara självklar även för andra.
Att vara lika betyder inte att vara kompatibla
Det är en paradox, men en viktig sådan.
Sverige och Danmark är kulturellt mycket lika. Men just därför kräver samarbetet mer finess, inte mindre.
När vi samarbetar med japaner, brasilianare eller indier är vi ofta extra försiktiga, extra lyhörda, extra medvetna om att skillnader finns. När vi samarbetar med varandra slappnar vi ofta av för tidigt.
Och då uppstår missförstånden.
Avslutning på serien
Om det finns ett övergripande budskap i hela denna serie så är det detta: Svenskar och danskar är inte “normala” i ett globalt perspektiv. Vi är ovanliga. På flera sätt extrema. Det ger oss styrkor, men också blindfläckar.
Ju bättre vi förstår vår egen kulturella logik, desto lättare blir det att:
- samarbeta internationellt
- leda globala team
- undvika onödiga konflikter
- bygga verklig tillit över gränser
Och kanske viktigast av allt: att sluta utgå från att vårt sätt är det självklara.
En serie om att leda och samarbeta över kulturella gränser
Stardust utvecklar organisationer, team och ledare. En av våra nischer är att hjälpa internationella team att samarbeta bättre, det vi kallar Cross Cultural Collaboration.
I den här bloggserien tittar vi närmare på varför Sverige och Danmark ligger så långt från det globala snittet och vad det riskerar få för konsekvenser när vi leder, samarbetar och kommunicerar över gränser.
Alla delarna i bloggserien:
Del 1: Sverige och Danmark är världens mest avvikande kulturer
Del 2: Sverige är bäst på att inte tävla
Del 3: Oförskämt platta och transaktionella
Del 4: Varför svenskar litar, improviserar och njuter mer än de flesta
Del 5: Danskar och svenskar, lika som bär och ändå hopplöst irriterande för varandra
Bloggartiklarna är en resa in i det som gör oss unika. Och ibland i det som gör oss lite konstiga.
